Fniss, fick precis ett samtal ifrån fodervärds-Anna som smått chockad berättade att hon fått en leverans som vägde 100 kg. Jag hälsade på kattungarna igår och nämnde då att jag gjort en beställning på 10 säckar kattsand – något Anna fick till 10 kg. Så nu står det en inplastad pall med 100 kg sand utanför Annas dörr och hon verkade rätt febrilt fundera på var hon skulle kunna stuva in all sand. Stackarn. Men nu slipper hon förhoppningsvis situationen de flesta kattägare nog råkat ut för pga dålig planering; att stå med lite sandrester kvar i botten på en låda och missnöjda katter som vill ha nya, fräscha massor med sand. Åtminstone för ett tag.

Själv fick jag också en leverans idag, även den ifrån Oliver’s. Första beställningen för min del och hittills är jag nästan chockad över deras fantastiska rabatter. Det är sällan man stöter på leverantörer som är villiga att slå samman flera olika rabattkoder. Så, jag fick ett ”100% extra”-erbjudande (alltså att beställningen dubblas kostnadsfritt) via ett samarbete mellan Oliver’s och Agria, där jag har katternas försäkringar, och sedan nappade jag på det erbjudande som gällde för månaden med en liter laxolja för 108 kr med uppfödarrabatt i stället för 170 kr – som i praktiken alltså blev två liter! Dessutom har jag köpt en säck torrfoder (sic!) med köttinnehåll från enbart lamm och anka. På senare tid har det varit väldigt besvärligt att hitta kött till min foderallergiker Dexy, så att det täcker hela hans näringsbehov. Han tål lamm och kalkon men det är inte lätt att hitta lever och hjärta från dessa djur och kilopriset för hans mat är nästan orimligt hög. Eftersom alla mina katter älskar torrfoder, på det där läskigt junkieliknande sättet som torrfoder tenderar att skapa hos katter, tänkte jag prova att alternera kosten med det här nyare torrfodret som alltså inte innehåller de vanligaste proteinkällorna.

Jag hade själv lite problem att komma på var jag skulle stuva in de vakuumförpackade säckarna med foder så att de inte skulle stå för varmt, så den öppnade balanserades upp i städskåpet medan den oöppnade fick stå tillfälligt på köksgolvet. Den stora flaskan laxolja var lite för hög för skafferiet så den ställde jag på arbetsbänken i köket. Efter en timme hade Dexy tuggat loss och sönder pumpen till flaskan samt tuggat hål på nämnda vakuumförpackade säck, som man verkligen tycker inte borde lukta kattmat. Dessutom hade han puttat ut plåtburken jag fyllt med torrfoder till yttersta kanten av köksbänken. Så, inte så mycket att göra förutom att knöla in sakerna där de fick plats – visserligen med upptäckten att Dexy godkände sin nya diet med råge. Laxolja och omega-3 sägs ju kunna inverka positivt på hudåkommor och eftersom Dexy hittills inte visat sig överkänslig mot fisk känns det värt att prova. Hoppas att det ska skänka lite lyster till pälsarna i hushållet också.

Jag tog 500 bilder igår och har lyckats banta ned urvalet på ok resultat till 100. Hjälp. Men eftersom jag ska hälsa på min mor i en vecka från och med söndag måste jag beta ned bilderna till ett antal som kan visas upp här i bloggen. Återkommer när den saken är klar, pust…

Ah, och just det. 3 september kommer Tamsin hem igen – efter en kvartalslång dejt/semester i Uppsala. Saknaden är helt tokig men det ser med största sannolikhet ut som att hon kommer hem med magen full av liv. Om hon är dräktig föds Caturdays andra kull förmodligen i månadsskiftet september/oktober. Sedan ska jag nog aldrig lämna ifrån mig min kärlekskatt någon längre stund igen – även om hon verkar ha stormtrivts hos sin generösa värdfamilj: Janne, Barbro och Linus med Ärenskogens.

Igår (onsdag) tog jag och Caturday-hussen en promenad till fodervärdarna för att hälsa på kullen igen. Jag fick klämma på dem lite i fredags, innan jag for till Göteborg på 30-årsfirande, och återigen kunde jag konstatera att de växer, frodas och är helt underbart trygga och harmoniska i sättet. Till och med när det spelades X-box ute i vardagsrummet med högtalare inkopplade verkade de obrydda av allt oväsen. Kamerans batteri dog rätt snabbt in i fotosessionen, så det blev några få bilder och mestadels på nya favoriten, Clarendon. Det ser alltmer ut som att det är hon får flytta hem hit som hushållets fjärde kisse. Clarendon är en riktigt kavat tjej som har väldigt mycket spring i benen. Hon var väldigt gosig och verkar ha lagt av med sitt högljudda protesterande sedan senaste bildbomben. Gaddarna är på g och det visade Clarendon tydligt genom att smågnaga på mina händer medan buset lyste i ögonen på henne. Så där får du inte göra, förmanade jag, samtidigt som jag försökte hålla mig från att visa alltför mycket hur otroligt gullig hon var.

Clarendon, som ser ut att få två svarta prickar på nosen.

Rultorna Caslon och Minion är fortfarande lugnast och vänast. Tycker om att vara med bara människor i långa stunder, innan de letar upp mamsen för en slurk i mjölkbaren. Runda och så goa att man bara vill plocka upp dem och gno deras trinda små magar mot ansiktet.

Lilla Caslon. Rund - men vig!

Minion tar plats i baren!

Mammas kompis Bibi har börjat bli vän med de små.

För övrigt verkar de små rebellerna ha gått in i en fas av självförnekelse. Det är ju inte lätt som liten att stå upp för att man är annorlunda utan då vill man ju helst se ut som alla andra – med följden att våra små gryn bestämt sig för att se ut som snaggade bondkatter. Jag vet att jag nämnde ”late bloomer”-fenomenet i denna kull i förra uppdateringen och jag får nog fortsätta skylla på det ett tag till. Under veckan har jag velat fram och tillbaka mellan att anmäla kullen till Birka, som nämndes i förra inlägget, eller Västsvenska Kattklubben, som har utställning två veckor tidigare i månadsskiftet oktober-november. Jag hade väldigt trevligt på VK förra året; Tamsin blev utställd för första gången som vuxen och blev NOM. Om BIV blev hon dock klådd av den här kullens pappa, Yams, som jag också fick se för första gången. Denna gången kan det vara värt att vänta till Birka, eftersom jag tror att kullen behöver varje vecka de behöver för att utvecklas till just cornish rex, så att inte domarna misstar dem för german rex… Som vanligt blev det ändå ett galleri med fler bilder än jag vågar lägga ut i ett och samma inlägg – spana in det här!

Sist men inte minst vill jag gratulera Janne och Barbro, som har Ärenskogens uppfödning, till att Tamsins dejt Linus blivit Grand Internationell Champion. Dessutom gick han och blev Best In Show – inte bara en gång, utan två dagar på raken – på Fräsets utställning förra helgen. Jag såg Linus första gången på en utställning förra sommaren, den gången var det hans kullsysters tur att bli BIS. Han tävlade som vuxen redan då, medan Tamsin fortfarande var junior, och han blir verkligen bara vackrare med tiden – en egenskap som alls inte är tokig hos en cornish rex. Rasen är ju så extrem i sitt utseende att katterna ofta ser som flashigast ut när de är ungkatter – aldrig är öronen större än då osv. Tamsin har haft ett långt sommarlov tillsammans med Linus norr om Uppsala och vi saknar henne enormt här hemma men försöker att ha is i magen med att låta henne stanna tills hon kan komma hem dräktig – så att det inte blir fler långresor för henne. Då är det fint att få bilder emellanåt på hur hon trivs. Detta är den senaste från Janne och det ser onekligen ut som att Tamsin gillar sin tilltänkte. Mitt hjärtas katt Tamsin!

"Långben" GIC S*Ärenskogens King of Forest och Tamsin.

Livsnjutarkatter

Till nyheter som känns något mer säkra hör att Fibisens små nipplar lyser röda. Jag träffade henne en kortis i helgen och tyckte mig faktiskt känna en liten kula… Hoppas innerligt att något eller några växer där inne, särskilt eftersom pappa Yams är kastrerad sedan några veckor.

I övrigt är det lata sommardagar som är temat hemma. Balkongen har äntligen gått från ett gräsligt halvoffentligt fasadförråd till nya favoritstället för katterna. Nu fattas bara lite grönt och blomster för att en sommar där semesterdagarna är öronmärkta för kattungefödsel ska kännas betydligt lättare.