Vem kan det här vara?

Jag har haft lite internetvila de senaste veckorna och mest ägnat tid åt verkligheten här hemma. Jul och nyår har passerat på ett trivsamt och odramatiskt sätt. Kattungarna är numera äldre än 14 veckor och redo att börja flytta. De är alla sina unika karaktärer och svårigheten att de första veckorna skilja dem åt känns nästan obegriplig nu. Särskilt när man ser de ickemaskade (röda/rödvita) grabbarna, där vi dels har jätten Goliath som ligger strax under 2 kg i vikt, dels Kungen som har slät sämskskinnspäls och så elegant kropp och dels Jonte som är lättviktaren i sammanhanget med en jätterufsig, bedårande päls och uppsyn för den delen. Tänk att jag fick ha små klickar med nagellack på olika ställen på dessa tre de första veckorna för att kunna skilja dem. Även ”tvillingarna” Absalom och Solomon är klart distinkta i utseende nu, framförallt i ansiktet. Båda två är av den torktumlade varianten, som Jonte, med alldeles rufsig päls som dock förhoppningsvis lägger sig tillrätta i fina täta vågor så småningom.

Sedan senast har både Solomon och Kungen hittat sina nya familjer och därmed är alla kattungar tingade nu. Båda ska flytta till uppfödare och därmed gå vidare i avel. Mer om det längre fram, liksom bilder som tagits de senaste veckorna men inte redigerats/förminskats än.

Däremot har jag fixat ett gäng bilder på uppfödningens nytillskott. Tre dagar före min kull föddes en annan cornish rex-kull i Stuttgart, Tyskland. Jag hade förmånen att kunna följa kullen med bilder och uppdateringar från starten, eftersom uppfödaren är en vän till mig, och ganska snart stod det för mig klart att den här kullen var något extraordinärt i jämnhet och typ – precis som de senaste kullarna som fötts hos uppfödaren Seglin Rex. Den ende hanen i kullen hade precis de egenskaper jag sökt för att förbättra looken hos mina egna katter och en stamtavla jag känner och litar på.

Egentligen var det inte alls en lämplig tidpunkt för mig att skaffa en till katt – med tvillingar på väg för egen del och en kull som inte skulle vara flyttklar när kattungen var tvungen att importeras till Sverige (Jordbruksverket kan bevilja dispens för kattungar – som vid införseln måste vara under tre månaders ålder). Samtidigt visste jag ju att förr eller senare skulle mina honor Tamsin och Pumlan behöva paras igen och det skulle onekligen vara smidigt då att ha en egen hane. Dock kände jag att det var ett för stort projekt att ta in en egen hane som jag i bästa fall kan använda till max två honor. Så, jag pratade med min goda vän och uppfödarkollega, tillika Tamsins uppfödare, Anki med uppfödningen Silkwaves – och till min glädje var hon peppad på idén att hämta hem vår nu samägda, svartvita grabb. Han heter Seglin Rex Unique Specimen men här hemma har han, på några kringelikrokar, fått namnet Kittler. Dels finns det en landsman till vår kisse, en tysk medieteoretiker, som heter så. Dels har jag i vanlig ordning (precis som med mitt stamnamn) inspirerats av internetfenomen och då specifikt vad som kallas ”kitlers” – katter som har Hitler-mustasch. Och det har ju vår grabb. Dock fick den tyske medieteoretikern bestämma stavningen, lite PK är jag trots allt…

Så, det är min stora glädje att få presentera Kittler, med ett eget galleri här. Han bor hos ett par goda vänner tills kattungarna har flyttat och är en helt fantastisk katt i sättet. Så intensiv med att ösa sin kärlek över en, så laidback och så ”cornish”. Jag är väldigt glad och tacksam till Tatjana, som fött upp Kittler, att den här killen fick flytta hit – och tack Anki för att du hade modet att haka på min impuls! Jag hoppas att Kittler bokstavligen ska stå för en god fortsättning i Caturdays uppfödning, så småningom.

Jo, det är ju vår nya grabb Kittler!

...som är världens mysgrabb!

Caturday David King of Judah alias Kungen - numera tillgänglig!

Lång tystnad från min sida – men allt är under omständigheterna väl ännu och barnen är kvar i magen. Jag är fortfarande hemma men med striktare order om att vara sängliggande och emellanåt sittande – gå och stå får jag göra enbart vid toabesök. Nog om mig – kattungarna har blivit riktigt stora! Igår (skriver detta natten till luciadagen) fyllde de 11 veckor och om mindre än en månad har de börjat flytta ut. Jag tänkte uppdatera om hur kattungestatusen ser ut just nu:

- Abbe, Goliath och Batsy är tingade. Uppdatering 091213 20:31 – Nu är Batsy tingad också!
- Batsy och Solomon och Jonte har intressenter. Uppdatering 091213 20:31 – Solomon har också intressenter nu.
- Kullens snyggon, som jag hållit på sedan start, är numera tillgängliga, dvs både Kungen och Solomon. Kungen var först reserverad för avel men ändrade planer har gjort honom fri för intresseanmälan igen. Han och brorsan Solomon är fortfarande kullens klarast lysande stjärnor sett i rastypiskhet, så det vore ju en liten önskedröm om de – förutom familjer som älskar dem – får ställas ut någon gång, men det är inget måste. De får varsitt galleri i dag, klicka här för Kungens och här för Solomons. Kontakta mig om intresse finns för någon av dem (eller båda!) – någon typ av halvfoderavtal eller samägande kan vara intressant för min del.

Caturday Solomon the Successor - som är den andra som söker sin familj!

Till sättet har grabbgänget något slags tävling om vem som är busigast – de hittar på hyss hela tiden och har bland annat lyckats gnaga sönder en styck telefonladdare och en styck mussladd senaste veckan. Batsy är den som sticker ut återigen – dvs förutom sitt utseende i både färg, typ och pälsmängd – och är en mild, knäckande söt kisse som mest vill ligga intill en varm katt eller människa och spinna. Killarna spinner intensivt de med – gärna samtidigt som de ligger på rygg och busar samt misstar ens klappande hand för en anfallande leksak. Pust, men på ett underbart sätt.

Sötaste, raraste lilla Batsy, Caturday Bathsheba Queen of Judah.

Pumlan har blivit något av en ofrivillig lektant också. Hon är en katt som föredrar mänskligt sällskap framför (omoget) kattdito och när ungarna galopperar alltför vilt och vevar för vågat med tassarna skäller hon ut dem med ett bistert fräs. En del bilder har jag försökt ta av henne men ingen som gör hennes elegans rättvisa tyvärr, men det kommer när jag inte har en enorm kula på magen som bökar till plåtningspositionerna. Hon och Bobo sover gärna i hög. Tamsin är fortsatt separerad med kattungarna, som dock kan röra sig fritt i lägenheten, och jag börjar tycka synd om henne. Hon får vistas i nästan hela lägenheten en stund varje dag, då Pumlan ligger och sover i sovrummet. Samt att vi förstås umgås med henne när vi är i vardagsrummet. Jag har bestämt mig för att avvakta tills kattungarna börjat flytta, alternativt att Tamsin börjar löpa, innan separationen upphör.

En julpumla, tillika Caturdays förstfödda, Caturday Clarendon.

Fokus i den här veckans plåtande har legat på de två tillgängliga grabbarna samt Pumlan – eller, det var i alla fall deras bilder som dominerade bland det halvdrägliga resultatet. Ovan har jag redan länkat till Solomons och Kungens gallerier, här finns Pumlans eget. Alla bilder – dvs de tre länkade gallerierna plus bilder på resten av gänget – har samlats i ett dundergalleri här. Varsågoda att gå loss!

…att jo, jag är hemma! Inte bara på permission, utan jag har blivit utskriven, på villkoret att jag återkommer på kontroller ett par gånger i veckan. Otroligt och jag får lov att ta en dag i taget, minsta felaktiga känsla och de har sagt att jag måste komma in igen. Jag var hemma på permission på lördagen och kontrollen efteråt visade att min livmodertapp var fortsatt stabil, så de vågade släppa mig. Ordinerad fortsatt vila och stillsamhet och jag går nog med på nästan vadsomhelst så länge jag får vara hemma. I kväll har jag haft universums mysigaste, spinnigaste, busigaste kattungar klättrande på mina byxor, sittande i mitt knä, sovande i min famn eller spanande från min axel. Lycka!

Solomon-gubben, liten har blivit... större!

Jag tog några bilder när jag var hemma i helgen men eftersom jag varken kan eller får böja mig, sitta på huk osv blev det väldigt svårt att få några vidare motiv. Batsy kom inte med alls, så henne får jag ta fler bilder på nu när jag är hemma igen. Man kan säga att det är lite lo-fi-stuk på bilderna, för att få det att låta lite bättre…

Så här ljuvligt kan det vara med kattungar...

Ett första galleri kommer här, som är en sov- och slapparstudie från för mer än en vecka sedan – min älskade sambo tillika ställföreträdande uppfödare har tagit bilderna.

Ett andra galleri, med mina värdelösa bilder från i helgen, kommer här. Kattungarna fick sin första vaccinationsspruta några dagar tidigare och det visar sig i lite vätskande ögon på några av dem. Inget kladd, inga blinkhinnor framme eller svullnader så det känns inte så farligt men ser så klart rätt ofräscht ut. Och en sista brasklapp: de flesta bilderna är tagna på kvällen. Så, nu ska jag sluta skämmas. Bättre ett galleri med kassa bilder, efter tre veckors paus, än ingenting – right?

En annan nyhet är att Pumlan – dvs Caturday Clarendon, från första kullen, har flyttat hem hit. Introduktionen kunde väl ha gått bättre, lägenheten är tillfälligt avdelad så att katterna ska vänja sig vid varandra. Hade ju lite moment 22 i att Pumlan blev äldre och äldre (nu 4,5 månad) men att jag inte ville ta hem henne innan kattungarna fått sin första vaccinationsspruta. Hursomhelst har vi pluggat in en Feliway-dosa för att Tamsins mammahormoner ska lägga sig lite och även Pumlan känna sig lite mer hemma. Uppfödning är ibland en övning i att ha is i magen och oftast lönar det sig och faller ut i t ex sådana här stunder:

Bobo, Tamsin och älskade Dexy.