…att jo, jag är hemma! Inte bara på permission, utan jag har blivit utskriven, på villkoret att jag återkommer på kontroller ett par gånger i veckan. Otroligt och jag får lov att ta en dag i taget, minsta felaktiga känsla och de har sagt att jag måste komma in igen. Jag var hemma på permission på lördagen och kontrollen efteråt visade att min livmodertapp var fortsatt stabil, så de vågade släppa mig. Ordinerad fortsatt vila och stillsamhet och jag går nog med på nästan vadsomhelst så länge jag får vara hemma. I kväll har jag haft universums mysigaste, spinnigaste, busigaste kattungar klättrande på mina byxor, sittande i mitt knä, sovande i min famn eller spanande från min axel. Lycka!

Solomon-gubben, liten har blivit... större!

Jag tog några bilder när jag var hemma i helgen men eftersom jag varken kan eller får böja mig, sitta på huk osv blev det väldigt svårt att få några vidare motiv. Batsy kom inte med alls, så henne får jag ta fler bilder på nu när jag är hemma igen. Man kan säga att det är lite lo-fi-stuk på bilderna, för att få det att låta lite bättre…

Så här ljuvligt kan det vara med kattungar...

Ett första galleri kommer här, som är en sov- och slapparstudie från för mer än en vecka sedan – min älskade sambo tillika ställföreträdande uppfödare har tagit bilderna.

Ett andra galleri, med mina värdelösa bilder från i helgen, kommer här. Kattungarna fick sin första vaccinationsspruta några dagar tidigare och det visar sig i lite vätskande ögon på några av dem. Inget kladd, inga blinkhinnor framme eller svullnader så det känns inte så farligt men ser så klart rätt ofräscht ut. Och en sista brasklapp: de flesta bilderna är tagna på kvällen. Så, nu ska jag sluta skämmas. Bättre ett galleri med kassa bilder, efter tre veckors paus, än ingenting – right?

En annan nyhet är att Pumlan – dvs Caturday Clarendon, från första kullen, har flyttat hem hit. Introduktionen kunde väl ha gått bättre, lägenheten är tillfälligt avdelad så att katterna ska vänja sig vid varandra. Hade ju lite moment 22 i att Pumlan blev äldre och äldre (nu 4,5 månad) men att jag inte ville ta hem henne innan kattungarna fått sin första vaccinationsspruta. Hursomhelst har vi pluggat in en Feliway-dosa för att Tamsins mammahormoner ska lägga sig lite och även Pumlan känna sig lite mer hemma. Uppfödning är ibland en övning i att ha is i magen och oftast lönar det sig och faller ut i t ex sådana här stunder:

Bobo, Tamsin och älskade Dexy.

Batsy och Abbe, i bakgrunden tittar Jonte upp.

De små skruttarna fyllde 6 veckor igår och smygfirade redan i fredags genom att släppas ut i hela vardagsrummet, efter att ha vistats i hagen. Jag tror att de har utvecklats två veckor snarare än två dagar sedan dess! Det är ett otroligt spring och kringfarande på dem, jag sitter jämt vid datorn i vardagsrummet så man hör de små räsertassarna studsa omkring hela tiden. Soffan (egentligen en dagbädd), som täckts med plastad frotté, har blivit en nöjespark där kuddarna bildar en blandning av hinderbana och äventyrsland. Perfekt för att lurpassa på sina syskon och sedan fly via en liten tunnel mellan ryggstöd och kudde.

Kungen, Caturday David King of Judah, som ska bli avelshane.

Under veckan som gått har Kungen reserverats och Goliath tingats. Sedan länge är en av de maskade bokade, återstår bara att se vilken av dem det blir som får flytta till huvudstaden (kanske båda, vad vet jag). Alla kattungarna äter med god aptit, största succén hittills serverades i morse efter att ha ignorerats nästan helt (utom av Kungen) första gången de fick smaka på det för två veckor sedan. Hemligheten är kycklinghjärta! Hackat i fyra bitar per hjärta, serverat alldeles färskt på ett fat och inmundigat med liv, lust och lite småylande och morr; de är väl sin mammas ungar. Tamsin lät som ett pyttelitet monster sitt första halvår hos mig varenda gång hon serverades BARF, ”nam nam nam wah wah wah!”, då hon morrade medan hon tuggade just för att skrämma bort eventuella konkurrenter. Har en film på mobilen där Bobo sitter vid min sida och i princip skakar på huvudet åt galenpannan som yler, morrar och fräser under sin måltid medan hon slänger paranoida blickar åt hans håll. Även lådbestyren går som på räls nu. Tre lådor får de samsas om i olika delar av vardagsrummet och de gräver för kung och fosterland. Såå duktiga och ljuvliga är de, har verkligen kommit in i sin guldålder. Om man verkligen ska leta bekymmer just nu så skulle det möjligen vara att Oliver’s kattsand är så rackarns finkornig att den letar sig in i örongångarna på de små, vilket gör inte bara en hel del små fula vaxade korn i örat, utan framförallt så klart är en oro hos mig att de ska åka in i innerörat och ställa till med infektion eller dylikt. Men men, folk har använt mikrosand till sina katter i parti och minut i åratal så jag kanske ska sluta leta orosmoment…

Goliath i knät på sin blivande husse...

...och i knät på sin blivande matte.

Några av kattungarna är mer svårplåtade än de andra. Särskilt en, som vi börjat kalla Spöket och Ghostface (det spelas en del hip hop här). Han är mer känd som Jonte.

Spöket, Ghostface, Jonte - kärt barn!

Jag kan ta hundra bilder på honom, i slutänden är det kanske fem stycken som inte är hopplöst suddiga och lika många som har ett ok motiv men som egentligen är för suddiga. Så, han har dels blivit uppmärksammad med ett eget bildgalleri – jag tog i med hårdhandskarna, dvs blixt – och är dessutom i fokus med några extra bilder i gruppgalleriet som jag tagit i helgen. En annan som hamnat mycket i fokus i gruppgalleriet är lille Solomon.

Solomon i min sambos famn.

Man kan ju fråga sig hur i hela världen vi lyckas hålla isär Solomon och Absalom. Det var faktiskt lättare tidigare, när Absalom var bara en liten bit efter Goliath i vikt medan de andra låg 50 g efter dem. Nu har de mindre kommit i kapp ganska väl och då har det blivit klurigare. Men – det finns ett knep! Solomons öron är så pass stora att de liksom viker sig bakåt högst upp.

Solomon visar sin öronflärp!

Ett par katter hamnade i skymundan i gruppgalleriet: Goliath och Kungen. I gengäld har de sina egna gallerier också, med bilder som togs tidigare i veckan. Klicka här för Goliaths och här för Kungens! Nu måste jag skynda mig att sticka i väg till Emelie och Jimmy för att hälsa på lilla Luna (Caslon) och se hur det går för henne i det nya hemmet. Ska få med mig kameran också så om ljuset är med mig blir det någon bild eller två!

Uppdatering: Tyckte i efterhand att Batsy, som blev lite åsidosatt i förra bildomgången, borde fått fler bilder där hon får vara själv i centrum, så här kommer hennes alldeles eget galleri med bilder från i fredags. Inte den blivande utställningsstjärnan i kullen, men så fruktansvärt söt, kavat och gosig med personlighet så det hade räckt för alla sex…

Batsy, sötaste drottningen i världen.

Vi har haft en hektisk helg, då vi hämtade vår bil i Göteborg på lördagen, så det blev inget blogginlägg för att fira kattungarnas 5-veckorsdag. Dock tog jag ett gäng bilder i torsdags som jag har redigerat nu, som vanligt finns ett större galleri här och ordningen på kissarna är: först en bild på Absalom, sedan kommer Kungen, fler bilder på Absalom, Goliath, Batsy, Jonte och sist en massa bilder på Solomon för att kompensera då han fick så dåliga bilder 3-veckorsomgången. Den som ska bli kompenserad nästa gång är lille Jonte, min persika, som det mest blev suddiga bilder på den här vändan. Batsy var lite vrång också, så hon får också en chans till senare i veckan. Väljer ut några favoriter här, som vanligt i den ordning de föddes (jag föresätter mig jämt att plåta i den ordningen men så är det någon som sover, någon som äter, någon som inte vill som får vänta osv):

Caturday Absalom the Rebel

Caturday David King of Judah

Caturday Solomon the Successor - med mamsen!

Caturday Goliath the Giant

Caturday Jonathan the Beloved

Caturday Bathsheba Queen of Judah

I övrigt är det bra med dem, allihop har börjat äta nu utom Batsy som mest vill ha mjölk i fortsättningen också. Har provat att sätta en klick färs eller kattungemat längst bak på tungan men hon lyckas fortfarande spotta ut det och jag vet inte hur vettigt det är (även om tipset kommer ifrån erfarna uppfödare) eftersom det känns som att jag lika gärna kan få henne att förknippa smaken med traumatiska upplevelser (det är ju inte direkt så att hon öppnar munnen frivilligt när jag säger ”Aaah…”) Nåväl, än är det i alla fall ingen fara, hon är nog den som är mest aktiv i gänget och fortfarande en riktig klätterapa, även om alla har fattat hur man tar sig upp till toppen av kanvasburen nu; det är tydligen där det händer. Alla går i alla fall på lådan, det är fånigt fint att se hur duktiga de är på att gräva små hål och gräva över när de är klara, helt på instinkt. Nu när vi skaffat bil kan jag köra till Lund och köpa Klass köttkross på plastkorv; 50% protein och 50% fett, räknat i torrsubstans, i en härligt idealisk röra. Tyvärr saknar Klass återförsäljare i rikets tredje största stad (eller ”tredje rikets största stad” som vår f d fritidsansvariga sade i en intervju…) så det blir till att åka på en liten uflykt.