Caturday David King of Judah alias Kungen - numera tillgänglig!

Lång tystnad från min sida – men allt är under omständigheterna väl ännu och barnen är kvar i magen. Jag är fortfarande hemma men med striktare order om att vara sängliggande och emellanåt sittande – gå och stå får jag göra enbart vid toabesök. Nog om mig – kattungarna har blivit riktigt stora! Igår (skriver detta natten till luciadagen) fyllde de 11 veckor och om mindre än en månad har de börjat flytta ut. Jag tänkte uppdatera om hur kattungestatusen ser ut just nu:

- Abbe, Goliath och Batsy är tingade. Uppdatering 091213 20:31 – Nu är Batsy tingad också!
- Batsy och Solomon och Jonte har intressenter. Uppdatering 091213 20:31 – Solomon har också intressenter nu.
- Kullens snyggon, som jag hållit på sedan start, är numera tillgängliga, dvs både Kungen och Solomon. Kungen var först reserverad för avel men ändrade planer har gjort honom fri för intresseanmälan igen. Han och brorsan Solomon är fortfarande kullens klarast lysande stjärnor sett i rastypiskhet, så det vore ju en liten önskedröm om de – förutom familjer som älskar dem – får ställas ut någon gång, men det är inget måste. De får varsitt galleri i dag, klicka här för Kungens och här för Solomons. Kontakta mig om intresse finns för någon av dem (eller båda!) – någon typ av halvfoderavtal eller samägande kan vara intressant för min del.

Caturday Solomon the Successor - som är den andra som söker sin familj!

Till sättet har grabbgänget något slags tävling om vem som är busigast – de hittar på hyss hela tiden och har bland annat lyckats gnaga sönder en styck telefonladdare och en styck mussladd senaste veckan. Batsy är den som sticker ut återigen – dvs förutom sitt utseende i både färg, typ och pälsmängd – och är en mild, knäckande söt kisse som mest vill ligga intill en varm katt eller människa och spinna. Killarna spinner intensivt de med – gärna samtidigt som de ligger på rygg och busar samt misstar ens klappande hand för en anfallande leksak. Pust, men på ett underbart sätt.

Sötaste, raraste lilla Batsy, Caturday Bathsheba Queen of Judah.

Pumlan har blivit något av en ofrivillig lektant också. Hon är en katt som föredrar mänskligt sällskap framför (omoget) kattdito och när ungarna galopperar alltför vilt och vevar för vågat med tassarna skäller hon ut dem med ett bistert fräs. En del bilder har jag försökt ta av henne men ingen som gör hennes elegans rättvisa tyvärr, men det kommer när jag inte har en enorm kula på magen som bökar till plåtningspositionerna. Hon och Bobo sover gärna i hög. Tamsin är fortsatt separerad med kattungarna, som dock kan röra sig fritt i lägenheten, och jag börjar tycka synd om henne. Hon får vistas i nästan hela lägenheten en stund varje dag, då Pumlan ligger och sover i sovrummet. Samt att vi förstås umgås med henne när vi är i vardagsrummet. Jag har bestämt mig för att avvakta tills kattungarna börjat flytta, alternativt att Tamsin börjar löpa, innan separationen upphör.

En julpumla, tillika Caturdays förstfödda, Caturday Clarendon.

Fokus i den här veckans plåtande har legat på de två tillgängliga grabbarna samt Pumlan – eller, det var i alla fall deras bilder som dominerade bland det halvdrägliga resultatet. Ovan har jag redan länkat till Solomons och Kungens gallerier, här finns Pumlans eget. Alla bilder – dvs de tre länkade gallerierna plus bilder på resten av gänget – har samlats i ett dundergalleri här. Varsågoda att gå loss!

…att jo, jag är hemma! Inte bara på permission, utan jag har blivit utskriven, på villkoret att jag återkommer på kontroller ett par gånger i veckan. Otroligt och jag får lov att ta en dag i taget, minsta felaktiga känsla och de har sagt att jag måste komma in igen. Jag var hemma på permission på lördagen och kontrollen efteråt visade att min livmodertapp var fortsatt stabil, så de vågade släppa mig. Ordinerad fortsatt vila och stillsamhet och jag går nog med på nästan vadsomhelst så länge jag får vara hemma. I kväll har jag haft universums mysigaste, spinnigaste, busigaste kattungar klättrande på mina byxor, sittande i mitt knä, sovande i min famn eller spanande från min axel. Lycka!

Solomon-gubben, liten har blivit... större!

Jag tog några bilder när jag var hemma i helgen men eftersom jag varken kan eller får böja mig, sitta på huk osv blev det väldigt svårt att få några vidare motiv. Batsy kom inte med alls, så henne får jag ta fler bilder på nu när jag är hemma igen. Man kan säga att det är lite lo-fi-stuk på bilderna, för att få det att låta lite bättre…

Så här ljuvligt kan det vara med kattungar...

Ett första galleri kommer här, som är en sov- och slapparstudie från för mer än en vecka sedan – min älskade sambo tillika ställföreträdande uppfödare har tagit bilderna.

Ett andra galleri, med mina värdelösa bilder från i helgen, kommer här. Kattungarna fick sin första vaccinationsspruta några dagar tidigare och det visar sig i lite vätskande ögon på några av dem. Inget kladd, inga blinkhinnor framme eller svullnader så det känns inte så farligt men ser så klart rätt ofräscht ut. Och en sista brasklapp: de flesta bilderna är tagna på kvällen. Så, nu ska jag sluta skämmas. Bättre ett galleri med kassa bilder, efter tre veckors paus, än ingenting – right?

En annan nyhet är att Pumlan – dvs Caturday Clarendon, från första kullen, har flyttat hem hit. Introduktionen kunde väl ha gått bättre, lägenheten är tillfälligt avdelad så att katterna ska vänja sig vid varandra. Hade ju lite moment 22 i att Pumlan blev äldre och äldre (nu 4,5 månad) men att jag inte ville ta hem henne innan kattungarna fått sin första vaccinationsspruta. Hursomhelst har vi pluggat in en Feliway-dosa för att Tamsins mammahormoner ska lägga sig lite och även Pumlan känna sig lite mer hemma. Uppfödning är ibland en övning i att ha is i magen och oftast lönar det sig och faller ut i t ex sådana här stunder:

Bobo, Tamsin och älskade Dexy.

Serif-trojkan

Tro’t eller ej men Caturdays första kull, Serif-kullen, fyllde 12 veckor i söndags. Om några veckor kommer de att vara redo att flytta till sina nya hem där de är såå efterlängtade (t ex här). Kullen har lite orättvist hamnat i skymundan här på bloggen på senare tid och jag får erkänna att en tvillinggraviditet faktiskt gör sig förtjänt av det där skimret av mystik och originalitet – hittills är det inte mycket som följer mallen av hur saker och ting borde vara men vi hoppas på att den okomplicerade biten ligger framför oss.

I förra veckan var jag och tog bilder på gänget. Kullens pandanalle Minion var lite hängig efter vaccinationssprutan, vilket inte är helt ovanligt tyvärr, så det blev inte så mycket bilder på honom när systrarna bus flög som vantar framför kameran. Men, han är underbar och så rar och jag ska kompensera med fler bilder på honom nästa gång.

Först ut, precis som vid förlossningen, är min keeper Clarendon. Hon ska få heta Pummelo här hemma, efter Dexys stamtavlenamn. Nu är ju alla kattungar speciella och underbara… men alla som mött lilla Pumlan hittills är faktiskt snäppet mer betagna än vad som är det vanliga tycker jag, hihi. Hon tittar en gärna länge i ögonen, vill alltid ha kroppskontakt när hon slappar eller sover. Vid vaccinationen kröp hon upp i min veterinärs famn och somnade. Några dagar senare fick jag ett samtal från min veterinär som prisade den speciella lilla tjejen. Jo, hon är naggande god!

Nom nom!

Caturday Clarendon alias Pummelo

Den som vill se det lilla underverket live kan gå på Birkas jubileumsutställning i månadsskiftet november-december – förhoppningsvis är hon där med sin bror då. Brorsan ja, han var ju näst i kö ut ur mamma Phoebe. Som sagt var hade han lite rinniga ögon pga vaccinationen men bortsett från det är han en riktig solstråle. Så mjuk och gosig, rund och stor som en nalle. Han har ett väldigt fint och älskvärt temperament. Minions blivande matte har följt kullen sedan innan den föddes och det har varit mer eller mindre bestämt från start att den lilla pandakossan ska flytta hem till henne i Stockholm. Han är en stabbig och stor grabb men om jag känner linjerna rätt kommer nog även han att bli en någorlunda identifierbar cornish rex inom några månader…

Sötaste teckningen!

Caturday Minion

Sist ut vid förlossningen var sötaste lilla Caslon, kullens minsting. Hon har nog den roligaste teckningen i gänget, med ett rött öra och ett svart. Hon har också ett uttryck som växlar mellan att vara forskande och innerligt och helt busgalet! På rumpan har hon världens sötaste lilla röda prick. Vid mitt besök var Caslon helt vild och busade lika mycket med mig och leksaken jag viftade med, som hon ägnade sig åt att reta sin syster i veritabla brottningsmatcher. Caslon är otroligt efterlängtad och ska få en underbar familj här i Malmö med lyxen till sommarstuga och allt. En liten hundkompis ska hon också få. Caslons matte har verkligen väntat länge och det ska bli en ära att få överlämna henne i så kärleksfull vård.

Bus bus buuus!

Caturday Caslon

...och en bonusbild med allrakäraste systern

Det var allt för tillfället, nästa uppdatering blir det presentation av kulltema på minstingarna, som fyller 10 dagar i dag.