En god fortsättning

Vem kan det här vara?

Jag har haft lite internetvila de senaste veckorna och mest ägnat tid åt verkligheten här hemma. Jul och nyår har passerat på ett trivsamt och odramatiskt sätt. Kattungarna är numera äldre än 14 veckor och redo att börja flytta. De är alla sina unika karaktärer och svårigheten att de första veckorna skilja dem åt känns nästan obegriplig nu. Särskilt när man ser de ickemaskade (röda/rödvita) grabbarna, där vi dels har jätten Goliath som ligger strax under 2 kg i vikt, dels Kungen som har slät sämskskinnspäls och så elegant kropp och dels Jonte som är lättviktaren i sammanhanget med en jätterufsig, bedårande päls och uppsyn för den delen. Tänk att jag fick ha små klickar med nagellack på olika ställen på dessa tre de första veckorna för att kunna skilja dem. Även ”tvillingarna” Absalom och Solomon är klart distinkta i utseende nu, framförallt i ansiktet. Båda två är av den torktumlade varianten, som Jonte, med alldeles rufsig päls som dock förhoppningsvis lägger sig tillrätta i fina täta vågor så småningom.

Sedan senast har både Solomon och Kungen hittat sina nya familjer och därmed är alla kattungar tingade nu. Båda ska flytta till uppfödare och därmed gå vidare i avel. Mer om det längre fram, liksom bilder som tagits de senaste veckorna men inte redigerats/förminskats än.

Däremot har jag fixat ett gäng bilder på uppfödningens nytillskott. Tre dagar före min kull föddes en annan cornish rex-kull i Stuttgart, Tyskland. Jag hade förmånen att kunna följa kullen med bilder och uppdateringar från starten, eftersom uppfödaren är en vän till mig, och ganska snart stod det för mig klart att den här kullen var något extraordinärt i jämnhet och typ – precis som de senaste kullarna som fötts hos uppfödaren Seglin Rex. Den ende hanen i kullen hade precis de egenskaper jag sökt för att förbättra looken hos mina egna katter och en stamtavla jag känner och litar på.

Egentligen var det inte alls en lämplig tidpunkt för mig att skaffa en till katt – med tvillingar på väg för egen del och en kull som inte skulle vara flyttklar när kattungen var tvungen att importeras till Sverige (Jordbruksverket kan bevilja dispens för kattungar – som vid införseln måste vara under tre månaders ålder). Samtidigt visste jag ju att förr eller senare skulle mina honor Tamsin och Pumlan behöva paras igen och det skulle onekligen vara smidigt då att ha en egen hane. Dock kände jag att det var ett för stort projekt att ta in en egen hane som jag i bästa fall kan använda till max två honor. Så, jag pratade med min goda vän och uppfödarkollega, tillika Tamsins uppfödare, Anki med uppfödningen Silkwaves – och till min glädje var hon peppad på idén att hämta hem vår nu samägda, svartvita grabb. Han heter Seglin Rex Unique Specimen men här hemma har han, på några kringelikrokar, fått namnet Kittler. Dels finns det en landsman till vår kisse, en tysk medieteoretiker, som heter så. Dels har jag i vanlig ordning (precis som med mitt stamnamn) inspirerats av internetfenomen och då specifikt vad som kallas ”kitlers” – katter som har Hitler-mustasch. Och det har ju vår grabb. Dock fick den tyske medieteoretikern bestämma stavningen, lite PK är jag trots allt…

Så, det är min stora glädje att få presentera Kittler, med ett eget galleri här. Han bor hos ett par goda vänner tills kattungarna har flyttat och är en helt fantastisk katt i sättet. Så intensiv med att ösa sin kärlek över en, så laidback och så ”cornish”. Jag är väldigt glad och tacksam till Tatjana, som fött upp Kittler, att den här killen fick flytta hit – och tack Anki för att du hade modet att haka på min impuls! Jag hoppas att Kittler bokstavligen ska stå för en god fortsättning i Caturdays uppfödning, så småningom.

Jo, det är ju vår nya grabb Kittler!

...som är världens mysgrabb!

Tagged as: kattungar, Kittler, Kull 2