David-kullen 7 veckor. Och annat.

I dag är det många jämna dagar som sluter upp. Den älskade, underbara David-kullen fyller 7 veckor. Den senaste veckan har varit fantastisk. De är så duktiga på mat och lådbestyr, de är sociala, upptäckande, bättrar på motorik som de kan använda till bus och kel. De lär sig veta hut och blir också fint omhändertagna när det behövs.

Det här inlägget kommer dock att fokusera lite mer på det privata planet för mig som är uppfödaren bakom Caturday. Det är även i dag som de två knoddarna i min mage fyller 23 veckor. Det är ett år sedan min far dog. Och det är en dag sedan jag blev akut inlagd på grund av komplikationer med min graviditet som gör att risken för prematur förlossning där barnen har ”utomordentligt små chanser” har blivit betydande. På fredagen den 13:e, ironiskt nog. Jag ligger just nu och skriver detta i en bädd på Kvinnokliniken i Malmö med slangar, kranar och plåster på armarna och det är min sambo som lägger ut detta på bloggen hemifrån. Det ser för tillfället ljust ut att jag ska klara det nästkommande dygnet utan att någon förlossning går igång. Det innebär i så fall att jag imorgon bitti ska skickas till Hamburg för ett ingrepp som i bästa fall häver den destruktiva process som pågår blodomloppet hos mina små tvillingar och i värsta fall leder till ett missfall. Det är alltså två olika komplikationer som påverkar varandra som händer just nu.

Jag hade tänkt att hålla den här bloggen fri från privata utsvävningar men eftersom vi kommer att vara bortresta till åtminstone onsdag nästa vecka, och kullen kommer att vara under god uppsikt av underbara vänner och kattvakter under tiden, känns det viktigt för mig att berätta hur det ligger till för intressenter, vänner och uppfödarkollegor. Jag kommer såvitt jag vet inte ha tillgång till dator under den kommande tiden och är oavsett ordinerad liggläge så detta blir sista inlägget på ett tag. Med hopp om en stark återkomst om någon vecka igen.

Camilla.