Jag tog ungefär tio bilder i mulet ljus bara för att de var så jäkla söta. Alla från Bobo – numera äldst och med mest pondus av kattfamiljen här hemma – till de små korkade monstren till grusglufsare. Eftersom jag ofta tar ett par hundra bilder när det blir porträtt på kattungarna orkar jag sällan mixtra med dem något, utan förminskar dem mest ifrån råformat innan de läggs upp på servern. Men ibland när det blir lite färre bilder, som i dag, tar jag mig lite tid att leka med inställningarna, på gott och ont. Här har jag dragit ned färgmättnaden en hel del och i stället ökat på ”vibrance” (intensitet?) så att de färger som är där blir lite klarare. Färgåtergivningen är alltså inte helt korrekt och nyanserna väldigt kalla. Blev lite halvkul ändå tycker jag, om man jämför med det slätstrukna originalet (*infoga mer muttrande över vädret.*)
Den här myspåsen köptes när Bobo var en kattunge. Han fattade inte alls meningen med den de första åren, men om jag lade den platt så att öppningen blev som en dyna kunde han tänka sig att sitta i den. För några månader sedan fick den en total renässans! Nu gräver och donar Bobo flera gånger om dagen för att verkligen komma så djupt in han bara kan i påsen, som onekligen blivit några storlekar för liten för den något korpulente herren. Ibland får han hjälp att komma långt in. I dag hade han fixat det helt själv.
Bobo i sin alldeles egen påse.
Den här lille grabben var nyvaken förra fotosessionen och fick därför rätt tråkiga bilder. Nu får han upprättelse! Förutom Solomon syns, från vänster till höger, Batsy (Bathsheba), Kungen (David), Abbe (Absalom), Jonte (Jonathan) och underst på rygg har vi Goliath (ingen närmare presentation nödvändig?).
Caturday Solomon the Successor tittar rakt in i gluggen.
En sak jag ofta reagerat på när jag sett kattungebilder är att de har riktigt svartbruna klor. Äckligt ju! Har inte folk vett att rengöra klorna innan plåtandet? Vis av erfarenhet kan jag konstatera att den där konstiga, vaxliknande smutsen dels sitter som sten, dels… är närmast obegriplig i vad den kommer ifrån? Hudavlagringar från mamma eller nåt? Visserligen medan mamsen är ren och fin på magen så, jag vet ärligt talat inte. Bara att det är rätt omöjligt att få allt detta: rena klor, glada kattungar, få rivmärken på händerna. Jag försöker ändå skrapa bort lite när jag kommer åt. Lite annan kuriosa för er som inte fött upp kattungar är att de första veckorna kan kattungarna inte dra in klorna. Därför rivs de en del vare sig de vill eller ej. Kan bara återigen konstatera att det är tacksamt att inte vara kattmamma…
En slumrande Goliath millisekunden innan han brutalt väcks av Solomon.
Jonte gnager på brorsans öra. Om nom nom...
Den här tjejen gillar att klättra! Hon är nog den som är gladast åt att den blåa kanvasburen återigen är en del av hagens inredning. Tamsin tycker väl att den är… så där. Hursomhelst, buren har ett plastat tygnät som är tacksamt att klättra i för ivriga pytteklor, som Batsy har.
Elaka matte lyckades bara fånga flörten halvvägs.
{ 5 comments… read them below or add one }
Skjønnisene!
De är heeelt underbara, verkligen!! Sovbilden på Goliath gav mig total hjärtsnörp!
Hej Camilla, tack för dina texter om uppfödning och det hela. Jo livet har många fasetter och det skall visst vara svårt- eller sorgen och glädjen den vandrar tillhopa, som vi sjunger i Norge.
Vel, én liten sak som du undrar har jag utredat för länge sedan, kattungarnas naglar.
När de ligger vid mammas brøst, så rinner mjölk och saliv etc i en salig vällingbad, det går inte för seg att inte få rester af detta på sig. YES!
Och firar Zoe som ju är danskreggat… SKÅL!
Hej! Bobo är verkligen vacker, och denna bild på honom är ju bara fantastisk! Vad är det för kamera du har?
Linda: Tack, så snällt sagt! Jag plåtar med en Nikon D60 och en fast glugg, Nikon AF 35/1,8G DX AF-S, som jag faktiskt är väldigt nöjd med. Jag är inte särskilt duktig på att plåta men med den här relativt billiga utrustningen verkar jag bättre än jag är.