Senaste besöket hos kattungarna

Serif-trojkan

I måndags var jag och hälsade på kattungarna och hjälpte bland annat till med att klippa pyttiga men jättelånga klor, till bebbarnas förtret. Dessutom hade jag med mig en hage på några kvadratmeter som utökar tillvaron för de små en del, som genast satte igång att träna sina små lemmar. De fyllde 2 veckor på söndagen och för tillfället är pälsen att likna vid den luddiga delen av kardborreband. Lite sträv och ullig och står lite på ända.

Caslon och Minion

De har redan utvecklat ganska tydliga personligheter. Både Caslon och Minion är harmoniska, nyfikna och människoorienterade. De utforskar gärna hagen och somnar där de befinner sig utan att ängsligt undra var mamma håller hus. Givetvis har mamma katt ständig uppsikt över dem. Clarendon är en annan historia. Hon ligger helst och snuttar/sover hos mamma mest hela tiden och gör sin röst hörd om hon inte får som hon vill.

Clarendon, gaphalsen.

Typmässigt är där också två stycken som är ganska likvärdiga och en som sticker ut – samma uppdelning av gänget råder även där. Clarendon är redan lätt att likna vid prinsessan på ärten – en vacker gnällspik. Givetvis är hennes attityd rolig och söt också!

Clarendon, tyst.

De andra har mjukare linjer och mindre öron.

Underbara, pigga Caslon.

Minion, den gudagode.

Jag avvaktar dock längre än så här med att sia om deras utveckling; både mamma och pappa katt är ordentliga late bloomers som egentligen bara blivit bättre och bättre i utseende. Och det är värt att upprepa att ett typmässigt resultat över genomsnittet i denna kull vore en bonus bara det, med tanke på att kombinationen överhuvudtaget inte ger utslag på inavelsgraden förrän i sjunde generation och då på 0,346%. Tanken från min sida har varit att ”typa upp” i kommande generationer. Nog pratat om avelstanken bakom.

Som det ser ut nu kommer Minion att bli efterlängtad huvudstadsbo och jag hoppas på att ställa kullen – ojämn som den är – på Birkas utställning i november – om vi har turen att komma med. Det verkar bli många kullar anmälda i korthårskategorin, så för min del är det mer ett tillfälle att få en domares utlåtande om kullen som sådan, snarare än att se den i konkurrens med andra, mer framskridna avelsresultat. Fodervärden Anna sa att hon kommer att gråta blod när Minion far och jag förstår henne – han är verkligen underbar, den killen.

Minion och Caturday-hussen

Men själv är jag väääldans svag för Caslons lilla bortglömda tunga…

Caslon och tungan, som tittar ut emellanåt.

Ett galleri med nästan 70 bilder ligger uppe här – jag hade så svårt att välja favoriter att det blev en riktig bildbomb. Kommentarer välkomnas här – och tack för alla vänliga gratulationer och komplimanger från förra inlägget!

Tagged as: avelsfunderingar, foton, kattungar, show