Varför inte SVERAK?

För de flesta nybörjare på raskatt kan det verka närmast suspekt att en uppfödare inte har det där karakteristiska S*:et framför sitt stamnamn och inte följer ”SVERAKs regler”. Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg där någon undrade varför jag gått med i (en) SVERAK(-klubb) och det självklara svaret är förstås att det är behändigt, att det är erkänt och etablerat. De har utställningar i var och varannan liten håla och det är inte precis svårt att meritera upp sina katter om man är utrustad med tålamod och pengar.

Då är det klurigare att svara på frågan varför man väljer bort en så vedertagen institution som SVERAK. Från min sida är aspekterna flera till att jag varit tveksam. Jag har varit med i en SVERAK-klubb tidigare, så jag har ändå sett det behändiga från den sidan. När det var dags att registrera stamnamn och börja med uppfödarbestyren gjorde sig mina tvivel påminda. De handlar om att SVERAK utmärker sig i sitt moderorgan FIFe genom att ha väldigt många nationella tillägg i reglerna, som styr hur uppfödare ska arbeta. Flera av dessa är kloka, rena hälsorelaterade påbud. Andra är sådana som väcker både min och andras irritation, och som verkar handla mer om en jantelagsinfluerad klåfingrighet. Somliga ska inte tro att de – dels – är något och framförallt inte att de ska kunna bestämma huruvida de katter de föder upp ska gå i avel eller ej. Denna valfrihet hos en uppfödare har SVERAK försökt förhindra, dels genom att ta bort något som kallas reservregister – dvs ett register där det går att registrera katter med avelsförbud, som kan tas bort i efterhand – och dels genom att för ett par år sedan ha försökt få igenom ett förbud mot att kastrera katter yngre än sex månader. Till saken hör att de ganska många och utförliga veterinära forskningsrapporter som finns i detta ämne är enhälliga i att det i huvudsak är fördelaktigt för en katt att kastreras före könsmognad och som kattunge, bland annat för att läkeprocessen är betydligt lindrigare samt att det inte ger några men på t ex urinrör och fysisk utveckling. SVERAK lyckades ändå rösta igenom ett sådant förbud på nationell basis (som sedan slopades av FIFe) på rena fördomar. Är det för mig attraktivt att stödja den typen av organisation? Tveksamt, som kanske kan förstås.

Jag var därför mitt i en ansökan om att gå över till den danska FIFe-medlemmen Felis Danica när två saker skedde: det ena var en hel del turbulens i FD med tvister mellan styrelse och klubbar och det andra, avgörande, var att SVERAK drog igång nationella rasråd. Någonting jag inte kunnat ta del av som FD-ansluten.

Så, svaret på varför jag gått med i NERK och därmed SVERAK är helt enkelt att jag vill vara med och kunna lyssna samt påverka i rasrådet för cornish rex. Givetvis ska jag följa de regler som gäller i SVERAK-klubbar men om ett förbud för prepubertal kastrering går igenom igen kommer jag att lämna klubben. Detta förändrar inte att jag har mitt stamnamn i CFA till att börja med, är med i CFA-klubben Swedish Cat Paws och tänker ställa ut i CFA så snart en rimlig möjlighet därtill finns.

Tagged as: avelsfunderingar, CFA, kattpolitik, NERK, SVERAK