Sista helgen i juli – be there!

Fibisen stretchar

Japp, det är då jag räknar med onlineförlossning och b-filmsmaraton medan jag och Fibisens fodervärdar vakar. Nu tar jag givetvis ut massor i förväg – till att börja med gäller ju att se hur magens lilla lyktor tänds runt 21:a dagen efter parning. Men ååh vad jag önskar och hoppas att Yams och Phoebe har fått till det! Och oddsen talar ju för det; ingen av dem har misslyckats på första parningsförsöket hittills…

När jag hämtade Fibisen i Uppsala i helgen hann jag också med en sväng till Märsta och Skogkattklubben Birkas annorlunda dropinutställning. Ett roligt initiativ som nog var skapat mer med hänsyn till katterna än till eventuell publik. En tanke helt i min anda. Det var jättekul att få träffa ”stockholmsgänget” när det gäller utställningsaktiva cornish rex-vänner och några bilder lyckades rentav få synliga motiv, om än med tveksam skärpa i vissa fall. Jag stannade så länge att jag fick språngmarschera bort till stationen och ta mig till Uppsala för att ta emot en Fibis, som inte var vidare värst nöjd med att behöva sitta i en transportväska i 6,5 timme. Jag tyckte väldigt synd om henne där hon satt och pep – dessutom var djursektionen i tåget fullpackad med folk. De var väldigt duktiga på att tycka synd om Fibisen också, t ex genom att förfasa sig över att kattens ägare inte tog hand om henne. Eftersom det var personen bredvid mig som förskräcktes över detta faktum fick jag tydligt och vänligt förklara att hon blir ännu mer stressad av att plockas upp ur buren och hållas fast i famnen hela resan, alternativt pysslas och krånglas med i stället för att vara i fred så att hon kan sova. Personens resesällskap var dessutom allergisk och en stressad katt kan ju fälla en hel del men somliga tänker väl först efter att de öppnar munnen, antar jag. Situationen fick mig att undra hur tongångarna går hos grannarna emellanåt när Tamsin löper…

Det är fortsatt mycket som händer på själva avelsplanerarfronten av hushållet – Tamsins planerade partner har bytts ut till en mogen grabb som kommer att presenteras vartefter. Förhoppningen är att de ska komplettera varandra på ett bättre sätt än ursprungsplanen, som några av er kanske fick nys om.

I övrigt är vardagslivet lyckligt opåverkat av högtflygande avelsplaner som pågår i bakgrunden. I dag har jag och Tamsin sprungit ett antal varv runt lägenheten med hennes favoritfiskespö och efteråt var hon knallröd om både nos och öron och ställde sig och drack länge ur vattenskålen. Fibisen har lyckligt återinstallerat sig hos Anna & David, med sin kattkompis Bibi, och de kära fodervärdarna har fått direktiv att försiktigt göda henne så att hon har gott om näring till vad som nu bakas i kaggen. Och häromkvällen satt jag lyckligt och iakttog en Bobo som noggrant och länge gnagde och tuggade på den långa, lite halvbeniga kalkonmuskel han fått till kvällsmat. Tamsin satt på behörigt avstånd och suktade men hon hade redan ätit upp sin mat. Till saken hör att upp i tvåårsåldern hade Bobo aldrig ätit något annat än torrfoder. Han såg väldigt förvirrad ut när han först serverades blötmat och vägen till att ge honom fullfjädrad (eller nåja, plockad men…) BARF har varit väldigt lång. Att äta ben har varit något av en sista anhalt i Bobos fall och därför glädjer det mig så att se honom använda sina kindtänder för att slita bort kött och mjuka upp senor. Äntligen har han fattat hur – och vad – ett rovdjur äter. Jag blir alltmer positiv till kalkonklubbor – med lite vana är det utmärkt och populärt kött. Kan rekommenderas, om man får tag på det.

Dagens present till er läsare är ett stort galleri från besöket i Stockholm/Märsta förra helgen, samt ett gäng bilder på Fibisen de få timmar hon mellanlandade här hemma medan matte jobbade. Klicka här eller på bilden i början av inlägget för att komma till galleriet!

Tagged as: BARF, Bobo, Fibisen, foton, kattungar, parning, show, Tamsin, utfodring